När jag var liten fick jag ofta höra “var inte så nyfiken” och “måste du vara mellan hammaren och spiken”.

Men frågan är när man lärde sig saker egentligen, det var väll då, när viljan att lära sig gjorde att man blev lite jobbigt närgången.

Sedan ville man prova själv och fick man inte det när någon vuxen var med så gjorde man det ändå vid ett annat tillfälle, ibland blev följderna inte så bra men lika ofta gick det alldeles utmärkt, och jag tror det är där i blandningen mellan katastrofer och att lyckas som gör att jag är inte rädd att misslyckas jag vågar prova och prov igen och igen osv tills man kommit på en lösning på problemet.

På bilden sitter jag och brorsan NÄRA för att se när pappa fixar med bilen och vi lärde oss meka bil i alla fall så vågade vi prova för vi hade ju gjort det förut.

Hur ser det ut för dagens unga får dom misslyckas, får någon göra fel föresten. Det är en större katastrof att erkänna sina misstag än själva misstaget, alla ska vara fullkomliga hela tiden. men sanningen är att utan misstag ingen utveckling.

SÅ UT OCH GÖR MISSTAG SÅ LÄR DU DIG HUR DU INTE VILL HA DET